Malignant optimism?

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag, efter att jag kunnat släppa fokus på min relation till Sverige nu upptäckt gamla mönster i min relation med Rolex. Jag tyckte mig ännu en gång upptäckt att jag "inte riktigt finns på riktigt...." (för henne) utan bara "fyller en funktion" genom att radikalt förbättrar hennes ekonomi och spelaa en roll som stärker hennes självbild och sociala status. Jag är high value narcisstic supply för Rolex och själv påväg att fastna i the cycle of abuse........

Sista dygnet i Sverige

Jag ger och ger, greppar efter halmstrån, nöjer mig med smulor och försöker hitta positiva tecken. Positiva tecken jag bygger luftslott av dessa som sedan "verkligheten" ganska snabbt sticker hål på. Jag försöker blunda men jag kraschar, sugs ned I det svarta hålet där jag blir svag och "ofarlig".......