Min Begravning

Jag tror ni kommer på min begravning 😊 och nu skall jag ge er min beskrivning av hur jag föreställer mig det kommer att gå till (om jag dör här i Kenya, utan fru som begär att få begrava mig på tomten….)

Om min syster ännu lever..

och inte hunnit bli för gammal…. kommer hon givetvis att vara den som tar tag i det hela. Precis som då hon ordnade mitt 60-års kalas…. kommer mina tre barn  med egna familjer, där sådana finns, att närvara och troligtvis resten av det jag kallar min familj (min systers  och min brors). Jag tror även mina syskonbarn och deras respektive kommer att närvara. 

Förutsatt att ni alla fortfarande lever och inte har blivit fler kan ni då bli  28 personer. Ni kommer säkert att ha en trevlig stund och min syster kommer helt säkert att hålla ett tal där hon darrar lite på stämman och fäller nån tår, inte minst när hon berättar om hur jobbigt det varit för henne (precis som hon gjorde på vår mors begravning och då hon, för många år sedan ringde mig och  tyckte synd om sig själv för att hon skulle förlora sin ”lilla Linnea”……)

Tänkbart (?) alternativ

Det är förvisso möjligt att min syster inte alls kommer att vilja befatta sig med sin elake/otacksamma brors begravning. Förutsatt att jag inte helt förpassats till historien (och blivit vår generations ”Morbror Sven” 😉) Så är jag dock rätt säker på att hon inte skulle missa denna chans att stärka sin position och visa att hon visst ”bryr sig”.

Inga planer men åren går…

I am still alive och solen skiner in genom mitt fönster 🌞

Jag har inga planer på att dö i närtid and in the meantime så finns jag här livs levandenoch och vill gärna ha egen kontakt med er, alltså inte bara med Gustav och min syster….. Ni är färvisso en tämligen dysfunktionell familj men ni är den enda jag har och jag tycker rätt bra om många av er 😊 Min syster pratar jag numera mer om än med och så gott som bara i min WhatsApp-grupp ”En Svenne i Afrika”, där hon emellanåt är ganska aktiv.👍😊

Jag bryr mig…..

Är en fras min syster gärna använder. Skälet till att jag delar mina tankar om det dysfunktionella i vår familj inklusive hennes aktiva roll i att förneka/minimera och försöka upprätthålla Staus Quo är för att jag bryr mig, såväl om mig själv som om er andra.🤗

Jag vill er inget ont, tvärtom. Jag har fortfarande problem jag jobbar med, Afrika löste tyvärr inte allt.. men jag är inte psykiskt sjuk. Jag har aldrig varit psykiskt sjuk ”bara” den som, åtminstone periodvis, ”suttit med Svarte Petter” och haft mest symptom i mina dysfunktionella relationer, med början i den jag föddes in i….

Förresten, om nån som läser denna post kommer att vara inblandad i min begravning så är detta min ”önskelåt”