Jag har skrivit om detta förut, en del till dig personligen annat här och i ”Svennegruppen” men här kommer en sammanfattning ☺️
Då du fick reda på att jag skulle flytta till Afrika uttryckte du missnöje över att jag skulle ”försvinna när vi äntligen börjat träffas” Jag håller med dig om att det bästa givetvis vore om du hade en stark, stabil och pålitlig pappa och morfar i närheten som ni kunde träffa i vetkligheten ”lite i taget” men jag var ju inte det.
Jag var en misslyckad, och, åtmintone enligt din faster, psykiskt sjuk pappa och bror som övriga i familjen gott kunde kosta på sig att tycka lite synd om. En roll som inte hotade bilden av familjen och var och ens egen roll/position i densamma. (jag var längst ner i hierarkin och upplevdes därför inte som ett hot av någon)
När jag lämnade denna roll uppstod, av naturliga skäl förvirring (kognitiv dissonans). När jag sedan började skriva om problem i familjen blev det ännu jobbigare.
Min bror blev rasande men skrev mig (givetvis bara privat) vid 2 tillfällen meddelanden som bägge inleddes av att ursäktade sig med att han var full och avslutades med att han kanske inte borde skriva eftersom ”jag antagligen mådde sämre än honom” (förstår inte var hade fått det ifrån) Han är med i gruppen men läser nästan aldrig nåt där men hade tydligen, stärkt av alkohol…. tagit modet till sig och blivit väldigt upprörd. Han har sedan inte läst mitt svar på hans senaste meddelande fast det är snart en månad sedan men det gör han kanske en annan gång då han är full ☺️
Min syster har trots att hon tidigare deklarerat att hon inte vill ta del av nånting som är ”avsett att få henne att ändra ståndpunkt, länge varit den som först av alla läst det jag delat. Länge tog hon varje chans hon fick att utnyttja gruppen för att försöka ”återställa ordningen”, till en början oftast med en publik kommentar följd av ett privat meddelande i lite annan ton…… De parallella privata meddelandena slutade hon snart med då hon inte fick någon respons där och efter en ordväxling vi hade i gruppen då jag skrivit om vikten av att kunna sätta en alltför dominant hustru/mamma på plats har hon hållt låg profil och är inte längre den första som läser allt jag skriver.
Manfred håller tyvärr som vanligt ett rejält säkerhetsavstånd till mig. Övriga i familjen ligger lågt. Gustav verkar emellanåt ta del av lite mer men det går i perioder och även han påverkas från annat håll, även direkt av er kära faster. Mitt underläge är rätt rejält och jag saknar, såvitt jag vet, vänner i familjen men om jag lever och har hälsan (just nu är det som sagt tufft….) så har jag dock rätt gott hopp, kanske inte för alla inblandade men för oss och kanske några till. 👊❤️🙏
Det som är tufft här är att jag ännu en gång hamnat i en relation med en kvinna med extremt starkt kontrollbehov. En kvinna som aldrig är nöjd med någonting, aldrig kan erkänna att hon har någon del i några problem och så vidare… Jag levde länge på hoppet och jag stannade mycket för barnens skull…. Vår relation är utmärkt, jag älskar dem och de behöver verkligen en stark, stabil pålitlig och närvarande pappa. Jag kunde ofta vara det men mest bara då vi var själva och då jag orkade stå emot deras mammas nästan konstanta negativitet.
Till sist blev det ohållbart. Deras mor flyttade ut, givetvis med tjejerna för snart två veckor sedan. Inte långt bort, utan drama och med överenskommelsen att de skulle ha kvar sitt rum och regelbundet fortsätta vara och sova här. Redan dagen efter lät det desvärre helt annorlunda och nu måste jag tyvärr inse att hon redan börjat sabotera vår relation. Jag skall göra vad jag kan för att rädda den men det kommer inte att bli lätt och vi har även en hel del praktiskt och ekomiskt vi måste reda ut det kommer heller inte att bli lätt…… och båda dessa saker innebär att jag inte kan kapa all kontakt med henne.
Den situation jag nu befinner (har försatt) mig i kräver att jag står mycket stadigt i verkligheten, alltså att jag tar hand om min psykiska hälsa och tar vara på mina erfarenheter från liknande situationer. Det är riktigt tufft, faktiskt inte helt olikt och helt i klass med då jag bröt mig loss från det mycket osunda beroendeförhållande till min syster jag befann mig i då jag bodde i Karlebo.
Familjen 