Att söka häftiga upplevelser och bemästra verklig fara kan för vissa av oss bli ett sätt att hantera den oro och ångest (känsla av fara) vi mer eller mindre konstant bär med oss från att ha växt upp i en känslomässigt otrygg/oförutsägbar miljö. Detta har definitivt varit en av mina ”lösningar”, såväl när det gällt mitt val av yrke som hobbies.
Inom 12-stegsrörelsen anges Addiction to Fear/Excitement som en vanlig följd av att ha växt upp i en sådan miljö. Det syftar på alla sorters starka upplevelser som har förmåga att ”överrösta” oro och ångest men just detta inlägg handlar om aktiviteter som handlar om att ta och bemästra fysiska risker.
Skogsarbete och tunna isar
Skogsarbete med Motorsåg tillhör i sig de mest riskabla yrkena som finns. Jag tillhörde dessutom definitivt inte de mer försiktiga inom mitt skrå, tvärtom, ju större utmaning/risk dessto bättre mådde jag… Detsamma måste jag nog erkänna gällde mitt förhållande till skridskoåkning, där har jag tagit stora risker, dessutom ofta ensam. Jag har särskilt en händelse (”plurrning”) i minnet som jag nu, 5-6 år senare… knappt klarar av att tänka på. Den gången var det mycket nära att jag ”blev kvar”. I skogen var jag ”nära” många gånger men, såvitt jag kan minnas aldrig då jag medvetet tog extra risker.
Forspaddling
Forspaddling, en aktivitet jag till och från ägnade mig åt i närmare 40 år (och periodvis var helt besatt av….) är definitivt en aktivitet som handlar om häftiga upplevelser och tillfredsställelse av att kunna bemästrande stora krafter i en riskfylld miljö. I dessa sammanhang tillhörde jag dock, till skillnad från Bren aldrig de mer extrema.
Ovanlig ”bekännelse”
Det är vanligt att extrema ”adrenalinjunkies” pratar om att de bara känner sig riktigt levande då de ägnar sig åt sin aktivitet, något jag definitivt själv känner igen. Det är inte lika vanligt att de, i videos på YouTube… öppet erkänner att det är ett sätt att fly från/bemästra sin ångest. Denna video där Bren Orton sammanfattar ett år han tillbringat närmare 300 dagar i sitt favoritelement men också förlorat många vänner börjar dock med just en sådan bekännelse.
Det blev tyvärr hans slutgiltig ”lösning”
Ben fastnade för forspaddling redan som 9-åring. När han började inse att det inte bara handlade om häftiga upplevelser utan också var en form av flykt/missbruk har jag givetvis ingen aning om men verkligheten/riskerna med hans ”lösning” hann ifatt honom innan han förmådde gå till botten (pun not intended) med sina problem.
“It has been reported that Bren’s body was recovered yesterday (30th May) in Lago Maggiore, Italy, following a tragic accident on the nearby River Melezza on the 16th of May.
Mindre än 1½ år efter att han postat videon, 29 år gammal försvann han själv under ytan och hittades inte förrän två veckor senare i den alpsjö där älven de paddlat mynnade.
Rena bingovinsten…
Forspaddlingen kom, framförallt i samband med mitt första ”återfall”, att fylla många av mina ”psykologiska behov” (överlevnadsstrategier) men det får bli ännu ett utkast för framtida inlägg 😂
Familjen 