Mental Hälsa

av Mats, publicerad i Dagbok, Livet i Afrika

Förra posten Det svänger handlade om Crazy i form av en människa som nu befinner sig i en känslomässig bergochdalbana. En bergochdalbana hon försöker dra med mig på men som hon måste hantera på egen hand. Jag kommunicerar med henne men jag vägrar åka med, vare sig upp eller ner utan håller mig till verkligheten.

Efter en rejäl dos av hat från henne under morgonen igår deklarerade jag att jag ämnade ge mig iväg och bli borta några timmar. Något som besvararades såhär:

Röstmeddelandet är bara ännu en omgång kring hur otacksam jag är.

Verkligheten

Här kommer lite av vad jag ägnade mig åt på denna min ”baktalningsturné”

Det vore kul. Jag har inte varit på nån form av teater på åtminstone 10 år och jag tror inte Rolex varit på särskilt mycket. Jag skall fråga om hon vill gå ihop med mig 😊

Efter detta en sväng till Dinesh (min vän den indisk cykelhandlaren) för att köpa bromskablar till Precious Cykel. Sen tog jag tag i något som varit akut länge. Åtgärd för att slippa blödande ”ridsår” dagar då jag cyklar mycket (vilket händer ganska ofta om baken tillåter….)

Jag bjöds att sitta på en sandsäck bredvid honom och hans gamla Singer som nog trampats motsvarande flera varv runt jorden.
Tillverkad av små spillbitar av galontyg. Stoppningen klippte han ut från en bit av bilsätesskum han själv satt på. Gummiband saknade han men han fick klippa en bit från en av bodakillarnas ”bagagestroppar” (gjorda av remsor från cykelslang)

Efter detta en sväng till Kibuye Market där jag bidrog med en slant  till begravningen av en ung man som jobbat där.

Människorna i detta land gör att jag inte bara läker sår jag haft i hela mitt liv utan de gör oxå att jag kan stå emot regelrätta attacker mot min mentala hälsa av den typ Rolex nu ägnar sig åt. Vart det kan föra oss och/eller henne återstår att se. 😊

😊 Fast anknytningstrauma har en tendens att skapa den känslan hos oss alla…..