Triggers o ansvar

Utlöser, inte orsakar

Trigger är det som utlöser känslor/reaktioner/beteenden inte det som orsakar dem. Tänk avtryckaren på ett vapen, för att den skall bli mer än ett klick krävs det att det finns en laddning den kan utlösa.

Känslomässiga triggers

Den typ av triggers jag skriver om här är ju ”känslomässiga triggers” men precis som avtryckaren på ett vapen så orsakar de inte känslor, reaktioner eller beteenden, utan utlöser en ”vilande laddning”. Triggers är tecken vi tidigt i våra liv lärt oss signalerar fara. Tecken som för andra kansle inte betyder nånting….

Ingen fri vilja……

Överlevnad (och fortplantning) är alla levande varelsers första prioritet. Vårt nervsystem scannar, oss ovetandes, ständigt efter tecken som signalerar fara (potentiella hot mot vår existens). Då sådant upptäcks reagerar och agerar det blixtsnabbt, utan att ens informera ”kontoret” (vårt medvetna, parental cortex) och ”väljer” någon av de överlevnadsstrategier vi lärt oss ”fungerar” bäst. Detta innebär att våra sätt att reagera och agera när vi känner oss hotade/otrygga sällan har mycket med logik eller någon reell fara att göra.

Triggers kan vara ”löjligt” små

Saker min saliga mor hade fnyst åt och kallat Trams! De kan se väldigt olika ut, vara många, en blick, ett tonfall, en doft, ett ord, en rörelse, ett ljud, en plats, variationerna är obegränsade De kan ha en kraft att omedelbart försätta oss i ”stabsläge” eller t o m få oss att reagera automatiskt utan någon som helst fördröjning. Direkt motattack, fly i panik, bokstavligen eller till nån variant av flykt, av vilka det finns många…. Att genast försöka blidka, vara till lags eller omedelbart ge upp (spela död)  är de två andra av de 4 huvudstrategiera, Fight, Flight, Fawn eller Freeze som jag beskrivit i många inlägg på denna bogg. Söker du ordet coping hittar du (då denna post skrivs) åtminstone 13 olika inlägg som beskriver dessa strategier.

Mönster

Triggers som ”ensamma” kan framkalla starka känslor och reaktioner hos oss är ofta relativt enkla att identifiera. Är vi höjdrädda, eller rädda för hundar så vetvi ju det. Svårare är det då ett antal små triggers tillsamnans bildar ett mönster som vårt nervsystem känner igen som farligt. Just att känna igen mönster är lite av vårt ”alarmsystems” specialitet men något vår medvetna del av hjärnan inte är så bra på att tolka och förstå.

Felkalibrerat

Har vi turen att växa upp i en känslomässigt trygg miljö där vi blir sedda (en mor som är trygg i sig själv, förmår förstå våra känslor och tillgodose våra behov….) kommer det inte att finnas så mycket som utlöser falskt alarm (och stänger av vårt logiska tänkande) Har vi inte den turen är risken däremot stor att vårt nervsystem tolkar faror nästan överallt och allra mest i det som sker i relationer. Man kan likna det vi ett alarmsystem som är på tok för känsligt inställt. Jag är helt övertygad om att det vi kalla ADHD är en alldeles perfekt anpassning till att ha växt upp i en otrygg och oförutsägbar miljö.

När verkligheten inte stämmer

Växer vi upp i en Narcissistiskt organiserad miljö, alltså en miljö där vår identitet är helt beroende på var i systemet vi och övriga familjemedlemmar befinner sig kan det faktum att någon i familjen inte uppför sig som vi förväntar oss (kanske sätter oväntade gränser mot någon med ”högre rang”, lämnar sin roll som familjens svarta får och flyttar till Afrika😉) trigga en känsla av fara som gör att vår förmåga att tänka logiskt starkt reducderas. Ett annat sätt att beskriva de reaktion som den kognitiva dissonans jag vid olika tillfällen, då jag inte följt ”manus” skapat hos övriga familjemedlemmar.

Vad är vi inte ansvariga för?

Vi är inte ansvariga för vårt trauma och inte heller för de traumarespons /coping strategies vi kom att utveckla, inte ens om vi ”valde” att bli ”narcissister” 😉 Dessa strategier var våra ”vänner”, de hjälpte oss att hantera en ”icke optimal” omgivning. Vänner (strategier) som när vi inte längre är fysiskt beroende av vår mamma och vår familj, tyvärr…. ofta tenderar att styra och begränsa våra liv och våra relationer, med andra människor men även vår relation med oss själva….

Vi är inte heller ansvariga för någon annans känslor eller triggers……. Ingen skall behöva tassa runt på äggskal, hålla låg profil och spela med i en annan vuxen männsikas spel (fantasi) för ”husfridens skull”. Tvingas vi göra det som barn tvingas vi ge upp oss själva men att som vuxen ”skydda” en annan vuxen människa vilken man har en nära relation med från verkligeten är i sig en form av narcissism. Inte så ologiskt som det kanske låter eftersom narcissism är en följd av att vi tvingats överge oss själva. Ja, narcissism är komplext och långt ifrån svart eller vitt.

Vad är vi då ansvariga för?

Vi är ansvariga för att försöka förstå när våra överlevnadsstrategier tar över kommandot, (alltså framkallar känslor och därmed även tankar som sällan är särskilt logiska….) När vi väl börjat förstå/känna igen då detta sker börjar ”detektivarbetet” att förstå vad som triggar dessa emotional flashbacks, hur små och ”tramsiga” saker det än är…. Döm inte dig själv (och helst inte någon annan heller) de har hjälpt dig att överleva och behöver nu ”bara” kalibreras om en smula. Välj inte den lättaste/minst obehagliga vägen. Det innnebära att du missar chanser att lösa de verkliga problemen. Mer om det i nästa inlägg.

Inte lätt, det gällde ju livet…

Våra strategier handlar ofta om att vi inte får ifrågasätta familjen och särsklit inte dess överhuvud och dennes ”världsbild”. Dessa strategier är svåra att ge upp och handlar de om att vi aldrig får erkänna att vi har fel utan alltid måste ha kontroll (narcissistiska försvar) blir det väldigt svårt. Har vi dessutom, tillsammans med vår omgvning, lyckats väl med detta i många år (åtminstone själva upplever det så…..) kommer vi inte ens kunna umgås med tanken, varken på att ge upp dem eller att vi kan ha fel.. Huruvida någon som litar mycket på dena typ av strategier någonsin kan släppa dem är något jag inte vet svaret på men för tillfället ”experimenterar” med i mitt eget liv. Detta är något jagt kommer att skriva mer om i framtida blogginlägg, ett kommer nog ganska snart sen lite uppdateringar på hur det går.

Förvirring

Kring allt det jag beskrivit i detta inlägg (inklusive mycket annat på denna blogg….) råder det, i vår liberala och ”upplysta” värld stor okunskap och förvirring kring, Inte bara i dysfunktionella narcisstiskt organiserade familjer utan på kulturell, politisk och även ”professionell” nivå. Det Musk benämnt som The Woke Mind Virus lever gott i denna förvirring.