Eftersom jag inte ens vet om mina mail går fram och i så fall blir lästa och det jag skriver handlar om familjens problem så väljer jag att publicera detta här. Om jag är mentalt sjuk och kanske inte ens finns på riktigt så kan det ju inte heller spela nån roll vad jag skriver…. 😉
Hej Manne!
Jobb i/från Sweziska Alperna med skidåkning och sedan (nu?) skidsemester på Italienska sidan…. Stämmer det?
Jag hade ett trevligt videosamtal med din bror igår. Trevligt att ändå ha nån liten kanal till dig och vad som händer i ditt liv. 🤗
Jag fick oxå veta att Felicia med familj jobbar 8 veckor på distans från Thailand. Musks idéer om konsulter och distansarbete bland offentligt anställda har alltså inte nått Mörbylånga och Kalmar, ännu…..
Jag har haft en del direkt egen kontakt med din syster och jag var ju t o m där och sov över en natt fast det var sensommaren 23. Efter att jag satt och upprätthållit tydliga gränser mot min syster, lämnat min roll som familjens looser och dessutom på olika ställen öpper skrivit om dysfunktion i familjen har det blivit svårare. När jag var hemma i höstas svarade hon inte på mina meddelanden förrän jag hotade med våldgästning……
Trist men jag vet ju vad vi kommer ifrån och hur jag varit en del av problematiken så jag förstår och kommer så länge jag lever…inte att ge upp. 👊❤️🙏Vi har nu så gott som ingen direkt kontakt men hon har inte blockat mig och hon är (tillsammans med Gustav, några Segelmarkare o Mårten) i alla fall med i en grupp där hon, (liksom övriga) åtminstone har möjlighet att läsa det jag delar, alltså ”se” vem jag är ”på riktigt’ och t o m ta del av det jag skriver om det osunda i vår familj.
Lite mer ”seriöst” och strukturerat skrivande ägnar jag mig åt på denna blogg. Jag tror knappt någon läser den men möjligheten finns när/om någon känner behov av att fundera på hur familjens mentala hälsa (sätt att ”fungera”) påverkar det egna livet och ”måendet”, eller bara känner sig nyfiken på vad ”den psykiskt sjuke” nu yrar om 😉
Min bror har uttryckligen deklarerat att han inte ”vill veta” (utan fortsätta äta antidepressiv medicin som han gjort de senaste 35 (?) åren). Jag vet väldigt lite av vad som ”händer i hans huvud” men det känns som han har långt kvar….. Låt oss hoppas att jag han fel 🙂 och han har åtminstone beslutat sig för att, vid snart 60 års ålder….. inte längre, varje sommar åka en vecka till Böda Camping och supa med sina vänner från högstadiet…… Absolut ett steg i rätt riktning 👍
Min syster…… där är mitt enda mål och förhoppning att jag skall lyckas få henne att inse att jag inte vill ha eller behöver hennes hjälp, goda råd eller bekräftelse och defituvt inte längre är intresserad av att ha en relation med övriga familjen via henne….. En (av många…) saker, händelser, erbjudanden och initiativ från hennes sida som fick mig att inse detta var min 60-årsdag. Det faktum att hon fick dig (och Felicia) att komma och fira mig (er stackars psykiskt sjuke ensamma pappa….. ) men att du efter det fortfarande inte ens kunde ha direkt kontakt i form av text…. Det var lite för likt det som hände i samband med och efter den ”återförenings-föreställning” din mor regisserade i Stugan 2013…… bara med den skillnaden att en annan ”dominant tant” nu ”tagit över” och jag denna gång inte alls kände mig så tacksam och naivt hoppfull som den gången…. Helt klart ett friskhetstecken från min sida 😊
Jag är inte säker på att min syster någonsin kommer att fatta något av detta eller ens ”ge upp mig” (den jag måste vara i hennes huvud för att hon skall ”må bra”…..) Det Jag kan ”bara” förklara och visa genom att vara ett levande exempel. Jag kan inte tvinga henne (eller någon annan) att varken se eller förstå, det får var och en göra utifrån egna behov och förmågor…. Det jag kan göra, nu gör, consistently gjort en tid och kommer att fortsättta göra är att ge dig och övriga i familjen möjligheten 🤗
Familjen 