Detta ”Drama”, som utspelade sig i slutet av Maj förra året, blev det omedelbara skälet till att jag, återigen började tänka på och skriva om Narcissism. Upplevelsen var faktiskt, trots att jag var långtifrån oförberedd så pass chockerande att jag startade en WhatsApp grupp med några av er (i familjen) på temat. Det blev också en bekräftelse (påminnelse….) på hur omfattande denna problematik är i vår familj.
Tillbaka för att äntligen rensa
Jag var tillbaka i Karlebo utanför Linköping (min dåvarande bostad, tillika min systers sommarstuga) för att börja avveckla mitt liv i Sverige. Det handlade främst om att städa up och avyttra en massa saker som aldrig ens borde följt med dit utan avyttrats 8-10 år tidogare… (b la bil, hästtransport, Foodtruck, restaurangutrusrning, forskajaker….)
Detta var en rejäl utmaning för mig men nu hade jag alla skäl i världen att äntligen bli av med allt materiellt som hörde till mitt förflutna. Min syster känner mig och visste detta var en tuff uppgift för mig och såg då genast en chans att få hjälpa sin stackars bror…..
Hon hörde helt enkelt inte
Hon skrev att hon och hennes man var påväg till Stockholm men att hon tänkte stanna på vägen och hjälpa mig. Jag hade redan då insett att jag behövde hålla min syster på avstånd så jag både skrev och sa i telefon att jag inte trodde der var en särskilt bra idé. Budskapet gick inte fram, så jag sa att jag inte behövde hennes hjälp och så småningom att jag inte ville ha den. Jag kan t o m sagt att jag inte ville hon skulle komma (minns inte) men jag kunde ju inte hindra henne, det var ju hennes stuga.
Som om inget hänt
Hon dök upp som om inget hänt laddad för att nästa morgon ta itu med mitt liv…… Jag var ”stenhård” (satte en tydlig gräns) och sa att hon fick hjälpa till med det som fanns i huset men allt annat (95% ) ämnade jag själv ta hand om.
Jag vaknade 4 nästa morgon och satte igång med att tömma huset på allt som var mitt. Min syster sov i Gäststugan så jag kunde jobba på utan att störa henne. När hon framåt 9 kom på fötter så var huset, förutom kylskåpet så gott som rent från varje spår av de tre åren jag huserat där och jag höll på att bära ut mina flyttkartonger.
Hon bara stirrade på mig som om jag var ett spöke sen gick hon runt en bra stund och såg helt förvirrad ut, tills hon kom på något som hon kunde använda för att försöka ”återställa ordningen”
Reseförsäkring
Jag hade ju kvällen innan betättat att jag sista delen av min vistelse i Kenya varit oförsäkrad. Då hon kom på detta var det som om hon kom åter till verkligheten (ja sin egen alltså). Detta var ju fruktansvärt oansvarigt, Jag sa åt henne att hon nog hade rätt i det men att detta inte var något hon hade med att göra. Så billigt skulle jag dock inte komma undan så hon fortsatte. Jag bad henne lugnt och sansat att sluta, men mitt lugn fick henne bara att öka takten, jag var ju över 60 år gammal….hade länge medicinerat för högt blodtryck… jag kunde ju när som helst drabbas av en stroke….visste jag hur dyrt det var att få hem en död kropp från Afrika…..Till sist var hon helt uppe i ansiktet på mig men blick som var som ett svart hål i rymden. Det ”brast” för mig och jag vrålade så att det nog hördes ända bort till Bankekind
Som ett trollslag
Jag minns inte vad jag vrålade, det kan ha varit något om att hon skulle vara tacksam för att jag inte tog till fysiskt våld. Det spelade dock ingen roll vad jag skrek, hon hade tydligen nått sitt mål och var nu redo att gå vidare, något som bestod i att sätta sig i trädgården och ringa maken i Stockholm.
Själv gick jag på en låång promenad för att lugna ned mig och då jag kom åter låg ett brev på bordet där hon meddelade att hon åkt vidare till Stockholm och, trots allt ändå tyckte att vårt möte hade gått ganska bra……
Jag fattade först ingenting
Var detta medveten Gaslightning?eller var det ”bara” ett bevis på att hon lever i ett helt annat universum än jag. Ett universum där allt handlar om att alltid ”komma ut on top”, alltid få sista ordet? (åtminstone ”i sitt eget huvud”)
När vi möttes igen, några månader efter denna händelse var hon märkbart påverkad, spänd och faktiskt lite skakiga. Jag tänkte att mitt budskap kanske ändå nått fram att hon förstått att jag menade allvar, att jag inte längre tillhörde hennes ”flock” (säkra källa till Narcisstic Supply)
Men inte då……
Under resterande 4 månader av min vistelse i Sverige höll hon låg profil och det hände t o m då och då att andra familjemedlemmar kommenterade mina ganska frekventa delningar i min familjegrupp på WhattsApp. Detta fortsatte under de 4 månader jag var i Kenya, innan jag började skriva om planer på att återigen besöka Sverige. Då fick hon äntligen en ny chans att återta initiativet som organisatör och talesman för familjen men det är en historia för ett kommande inlägg.
Disclaimer
Denna händelse (betättelse) bevisar ingenting om min syster (inte ens om mig 😉 ) men den är en bra beskrivning av den svåra kognitiva dissonans som vissa upplever när omgivningen inte uppför sig som väntat och hur Reactive Abuse blir ett sätt för nämnda personer att återställa ordningen, åtminstone i sitt eget huvud….. För mig ledde det till full insikt om att jag måste sätta och upprätthålla skarpa gränser gentemot min syster.
Familjen 