”Mats är alltid Bäst

Kristina är Klok och Jan är det Synd om”

Detta är ord med vilka min syster för typ 15 år sedan, beskrev hur vår salige mor såg och behandlade oss syskon.

Vid den tiden hade jag inte ens på allvar börjat reflektera över min egen självbild, något som faktiskt tog sin början först då jag efter att ”Mitt Livs Kärlek” lämnat mig och jag vid 54 års ålder återvände till att skriva dejtingprofiler online ( Självkännedom via Tinder) och definitivt inte börjat se mental hälsa ur ett relationellt perspektiv.

The Golden Child

De två tydligaste rollerna i en ”Narcissistiskt organiserad” familj är the Golden Child, det av syskonen som får mest beröm och uppmärksamhet som syskonen avundas, och det Svarta Fåret, den som övriga kan se ner på som också, ”vid behov”  kan förvandlas till Familjens Syndabock (Scapegoat) alltså den ingen vill vara. En tredje roll brukar kallas The Lost Child och är det barn som inte får så mycket uppmärksamhet utan förväntas klara sig själv. En modell som onekligen passsar väl in på min systers beskrivning, Alltid bäst, Klok och Synd om.

Konkurrens

Huruvida det verkligen är en fördel att vara Golden Child respektive en nitlott att vara det svarta fåret kommer jag att resonera om i kommande inlägg men under uppväxten skapar dessa roller en osund konkurrens mellan syskonen som så mycket annat osunt, tenderar att leva kvar och styra våra relationer även i vuxen ålder.

Då dessa roller kan skifta så gäller det att hålla nere uppstickare och, om möjligt, försöka avancera uppåt i hierarkin. Detta gäller alla i en narcissistiskt organiserad familj, även en förälder kan vara, eller komma att bli..  familjens svarta får (eller scapegoat) och därmed ”befria” den som tidigare haft denna roll. 

Det förklarar en del

För mig förklarar detta mycket av alla små ”dolda budskap” jag genom åren fått från mina syskon men först på senare år blivit medveten om.  Varför min lillebror länge kallade mig för ”Vår lille bror” något som förutom rangordning signalerar Vi mot Dig…..(kanske ett försök att avancera som började efter min skilsmässa…) Att min syster nästan alltid, om än diskret måst ifrågasätta mina uppfattningar o upplevlser. (Ett sätt att hålla mig ”på mattan”) Att hon alltid velat lyssna på mina (och många andras….) problem och vara ”bollplank” men blir extremt  provocerad när jag påstår mig förstå någon annans  känslor och reaktioner, det är ju hon som är den  kloka, särskilt när det gäller mänskliga relationer….

Det förklarar också en hel del av hur min relation till andra, som tidigare varit längst ned i hierarkin i olika delar av familjen förändrats.

När vi var barn

Jag stod inte något av mina syskon nära. Jag var ganska föraktfull och retsam mot min syster under vår uppväxt. Efter att jag vid 18 års ålder flyttade hemifrån hade vi knappt någon kontakt förrän vi båda fått barn. Min egen upplevelse är att jag därefter inte behandlat henne illa eller på något vis känt mig överlägsen.

Min bror minns jag nästan inte alls från vår uppväxt. Någon konkurrens har jag, precis som med min syster inte uppmärksamnat/upplevt förrän relativt nyligen, något som kanske kan ha med mina misslyckade relationer att göra….. (en chans att ”avancera” från svart får…)

Mina egna barn

Under mitt äktenskap var jag, i förhållande till familjen, helt fast i bilden att jag var den som hade problem (och var den dåliga föräldern.) Jag hade mycket dålig koll på hur mina barns verklighet såg ut, särskilt i förhållande till deras Mamma. 

Nu kan jag dock minnas att Felicia ofta varit lite retsam mot Gustav. Jag kan också föreställa mig att Manfred varit lite av mammas Golden Child medan jag VET att Gustavs mamna ansett och behandlat honom som den känsliga (ingen god egenskap i hennes värld) alltså det svarta fåret som det är lite synd om. Jag glömmer aldrig hennes förklaring till varför Gustav inte som sina ”starka” syskon, bröt all kontakt med mig efter skilsmässan ”det är väl inte så konstigt, han plockar ju upp maskar från gatan när det regnat”. Ett tydligt budskap till hur hon såg mig men även hur hon såg Gustav.

Felicia var kanske ”the lost” child (?) Barnet som inte fick så mycket uppmärksamhet av sin mor och tidigt fick klara sig själv. Mamma var ju sällan med i stallet, varken mockande skit en söndags morgon  eller bland de oftast de ganska få på läktaren  men sågs dessto oftare inför en betydlygt större skara åskådare på fotbollsmatcher där hon stolt och högljutt hejande  på ”sina pojkar”.

Felicia började ju oxå jobba redan som 14-åring…

Hur relationen ser ut mellan mina barn idag har jag tyvärr, av naturliga skäl… väldigt dålig kontroll på. Med tanke på vad de kommer ifrån och deras olika roller i förhållande till mig och så har jag dock svårt att tänka mig att den är helt okomplicerad.

Andra syskonrelationer

Vad jag vet så har relationen mellan min bror o syster emellanåt varit stormig. En sak som Leo nån gång gjort sig lite lustigt över, vilket kanske säger en del om annat än mina syskons relation. För tillfället så tror jag dock att de enas av att ha en gemensam fiende 😉

Min mor och hennes bror bröt all kontakt efter att deras mor dog. Enligt min syster (vår mor….) levde vår morbror sedan ett liv i bitterhet med en kvinna som inte hade det så lätt…. Huruvida jag kommer att ”förvandlas” till en ”Morbror Sven” får väl tiden utvisa. Jag kommer inte att bidra till detta genom att försvinna utan fortsätta att påminna om att jag ”finns på riktigt”

Hur syskonrelationerna sett/ser ut i andra delar av familjen har jag ingen uppfattning om men jag kan definitivt skönja såväl ett Golden Child som en Scapegoat och kanske även ett lost.

Dagsläget (med mina syskon)

Sedan jag brutit mig loss från Rollen som familjens Looser och öppet börjat skriva om vår familjs mentala hälsa, och olika induvuders roll i detta spel, har jag skapat en hel del kognitiv dissonsns hos alla i familjen men ren öppet visad aggression och avståndstagande endast från mina syskon. Kan det bero på att de båda nu känner att det upplevda övertag de lyckats få gentemot ”mammas favorit” nu är hotat? I mitt tycke intressanta ”Psykologiska spekulationer”

Lite ord från Madi i ämnet syskon