Vem är Narcissist?

Jag påstår inte att någon är narcissist, varken mitt ex Eva, min syster min mor eller någon annan. Jag delar ”bara” min förståelse kring Narcissism som en   överlevnadsstrategi och ger exempel från mitt eget liv. En överlevnadsstrategi utvecklad som ett resultat av att inte ha en primary caretaker som förmått skapa en trygg anknytning eftersom hon själv inte haft detta (generational trauma). Detta var fallet för mig, vilket tvingade mig att överge mig själv och bli den min mor förmådde/ville se.

Min Narcissism

Jag utvecklade en hel del narcissistiska försvar men de blev aldrig så ”stabila” att de kunde skydda mig från skam och känsla av att ”inte finnas till”. Min Narcissism yttrade sig mera som bipolaritet, perioder då jag älskade bilden av mig själv varvat med långa perioder av självhat då jag bara kände mig som en enda stor bluff. En typ av  ”Introvert Boderline” skulle man kanske kunna säga.

Den ”Stabile” Narcissisten

Är den vars narcissistiska försvar lyckas hålla skammen och känslan av att ”inte finnas till” under kontroll. Detta sker dock till priset över att vara beroende av ständig bekräftelse på att omvärlden inte ser annat än den ”godkända” bilden av vem man är (bilden som har sitt ursprung i den bild modern förmådde/önskade se)

Perspektiv

Denna blogg handlar i första hand om anknytnigstrauma och Narcissism ur ett relationellt perspektiv. Den dynamik som håller ihop en ”Narcisstiskt organiserad” familj, olika roller, olika härskartekninker mm. Hur en uppväxt i en sådan familj påverkar ens förmåga att skapa egna sunda relationer och vad man kan göra för att bryta sig loss från den livsförnekandev cult som en Narcissistiskt organiserad familj är.  För att förstå detta måste man dock  även förstå Narcissism ur ett individuellt perspektiv, vilken ”nytta” det gör för individen och vad denne behöver av sin omgivning för att ”må bra”

Jag använder ordet Narcissist

Jag påstår inte att någon är Narcissist, jag ger ”bara” exempel på Narcissism från mitt eget liv. Exempel på starkt narcissistiska, manipulativa  beteenden och härskartekniker och jag sett, möjliggjort, själv blivit utsatt för och emellanåt själv ”praktiserat” men oxå exempel sådant som alltjämt pågår. Exempel på dessa saker och vilka effekter detta har på relationerna i vår familj.

Det vore mer rätt att skriva ”personer med starkt narcisstiska försvar” eller ”personen med starkast narcissistiska försvar” men det skulle bli lite för ”stolpigt” så jag väljer att förenkla det till Narcissister och Narcisstisten.

Detta möter givetvis på motstånd

Eftersom sammanhållningen i en Narcissistiskt organiserad familj bygger på rädsla att inte ”passa” och en slags delad ”fantasi” så kommer varje angrepp på familjen eller någon i familjen att möta på starkt motstånd, såvitt det inte handlar om den/dem i familjen som utsetts till att bära skuld och skam åt övriga medlemmar. Familjens Svara Får, den som om den inte snällt spelar sin roll klassas om till Familjens Scapegoat, alltså den rollen jag fick efter min skilsmässa i delar av min familj och den ”förvandling” jag nu håller på att genomgå,  åtminstone i delar av resten av min familj.

Vem (vilka) attackerar?

Man kan tro att det är Narcissten som attackerar hårdast men så enkelt är det tyvärr inte. En ”skicklig” så kallad Covert Narcissisist har ofta så stark kontroll över sin omgivning att den får andra att utföra denna uppgift. Denna typ av enablers benämns ibland som Flying Monkeys. I detta inlägg Attack är Bästa Försvar (från 2019…)  förklarar jag begreppet och ger många exempel på Flying Monkeys i en annan Narcissistiskt organiserad familj där spindeln i nätet alltid lyckades framställa sig som offret och jag utsetts till Scapegoat.

Vilken är din Roll?

Viktigare än vem som är Narcissisten är att förstå sin egen roll i ”dramat”, vad som får en själv att reagera med försvar eller ”bara” känna obehag och tyst acceptera det som pågår. Det är först då man kan ta sig ut och sluta vara en del av det som håller problemet vid liv, ofta från en generation till nästa.

Allt detta och mycket annat som ingår i ”problematiken” är vad denna sida handlar och kommer att handla om.

”No Fucks Given”

Det är nu 17 år sedan jag valde att efter 23 år äntligen lämna modern till mina barn. Ett beslut som svårt chockade henne, hennes självbild och hennes  känsla av kontroll. Delar som hon dock snabbt samlade ihop genom att framställa mig som scapegoat såväl inför omvärlden som inför mina barn.

Då hon inte längre kunde kontrollera mig direkt använde hon i stället våra barn som verktyg, helt utan att ens förstå att hon därmed skadade  dem minst lika mycket som hon skadade mig (det är ju hon som är bra och jag som är dålig). I 17 år har denna taktik fungerat ganska bra, inte bara som ett sätt att bestraffa mig och stärka hennes självbild ”de är ju så stora att de väljer själva…” utan också som ett skydd mot att jag skulle bli alltför ”frispråkig”.

Jag har länge förstått detta men inte varit stark nog att våga gå ”hela vägen”. Efter att jag äntligen lyckats frigöra mig från alla narcissistiska relationer (främst dem med dem som efter skilsmässan ställde sig på min sida, alltså mina syskon och deras familjer ….. ) så är jag nu det och med tanke på hur lite som skett under de 17 år jag i stort sett undvikit att tala om elefanten (elefanterna…) i rummet så väljer jag nu att inte ta någon som helst hänsyn till vilka känslor min sanning och mina förklaringar kan ge upphov till.

Den som öppet vill dela sin version av det som varit och hur jag svikit är mer än välkommen 🤗