Detta var inte avsett att bli ett öppet brev men av olika anledningar (som jag anger i slutet av brevet) så väljer jag att göra det tillgängligt för alla.
Minns du när du ”slängde ut” mig från vårt hus på Gäddvägen?
Detta var kort efter att jag flyttat ut. Jag kom dit för att använda skrivaren. Du blev väldigt upprörd över att jag dök upp. Du nästan knuffade mig ned för trappan, sa åt mig att försvinna och att du snart skulle ”lyssna på mina skäl”.
Det är nu 17 ½ år sedan. Varken du eller någon annan har anklagat mig för något, angivit några skäl eller frågat om mina. Den enda gång du och jag träffats själva var den gången jag (trots Gustavs bestämda avrådan….) letade upp dig i Campushallen. (Var det 2010?) Ett varmt minne men en isolerad händelse som inte hade en chans att stå emot vad jag påstår handlade och fortfarande handlar om ”påverkan från annat håll”
Min pappa dog när jag var 18 år och påväg till Indien. Jag saknar honom, tänker ganska ofta på honom och funderar på hur mitt liv sett ut om vi fått lära känna varandra som vuxna. Ibland funderar jag även på hur relationer i familjen blivit om din morfar levt, om han också hade raderat mig som resten av Anderssons gjorde….
Detta är frågor jag aldrig kommer att få svar på. Vi kan inte få tillbaka din morfar, du fick aldrig träffa din farfar och jag kan inte få tillbaka min pappa men du KAN få tillbaka din. Han valde att lämna din mamma, aldrig varken dig eller något av dina syskon (faktiskt inte ens övriga i familjen Andersson)
Då jag kom till Sverige i början av oktober letade jag upp din adress och t o m vad jag tror var din dörr. Jag knackade på men fick inget svar. Då jag var påväg hemåt i slutet av samma månad tänkte jag försöka igen, kanske vänta utanför din port. Precis som förra gången så var Gustav VÄLDIGT mycket emot idén. Jag tänkte göra det ändå men gjorde det aldrig mest beroende på att jag kände mig för ensam.
Mitt besök i Sverige fick mig att inse att det inte finns mycket, förutom er mina barn, som motiverar mig att hålla kontakt. Definitivt inte mina syskon och deras familjer möjligen med undantag för Ludvig och Mickan men det kan nog vara lite känsligt efter att jag satt så skarpa gränser mot hans mor (åtminstone ännu en tid) . I Kalmar verkar jag, av någon anledning…… vara ”paria” även bland egna vänner som Rune och vännerna från paddling. skridsko och skog bygger helt på aktiviteterna.
I Stockholm lyckades jag, trots att jag ansträngde mig hårt i princip bara få en vän men han är mest en bastu- och skridskokompis och knappast någon som motiverar Sverigebesök eller går att kvarta hos. Mina tre år i Karlebo inklusive nästan två år i volontärarbete resulterade inte, trots att jag även där ansträngde mig rätt hårt…. i några andra vänner än en Sudanes I Skäggetorp. Han är bra men ensam inte riktigt skäl att besöka Skäggetorp, såvitt jag inte är på besök i Norrköping.
Däremot upptäckte jag, lite oväntat, att jag fortfarande är välkommen inte bara hos Laura i Vetlanda (dotter till Dorrit) utan bland flera i byn, trots att jag lämnade för över 10 år sedan och inte hållt kontakt. Det känns riktigt bra, som ett skäl att komma tillbaka och som en lämplig Småländsk bas att utgå ifrån vid nästa besök (om det då fortfarande är för känsligt för någon av er att ge mig husrum i Kalmar)
Jag var tvungen att flytta till Afrika för att inse hur hårt jag själv, trots alla insikter och de 7-8 år jag, nästan på heltid….. ägnat åt att försöka hitta mig själv och skapa sunda relationer, ändå satt fast i ”det sjuka” (som jag föddes in i).
Jag är nu inte längre familjens svarta får, det arbetslösa, harmlösa psykfallet som alla kan tycka lite synd om och min syster måste ”förbarma” sig över. Jag jobbar hårt på att inte göras till ett bevis på hur det går för den som ”gör uppror” mot familjens ”regler” och slutar spela sin tilldelade roll…. Jag är inte längre ett lättmanipulerat offer, inte ens en ”bråkstake” som inte förstår sitt eget bästa utan ett HOT 😈Ett hot mot extremt osund ”stabilitet” och kontroll och ett levande exempel på att det går att komma loss. 👊❤️🙏
Jag har brutit isen, trampat stigen och visar vägen. Jag är inte tillfälligt ”hypoman” utan en pålitlig vän, far, bror, farbror…..på ”utsidan. En far, bror….. som insett att han inte har NÅGOT att förlora och som välkomnar ALLA ut i ”solen” (symboliskt såväl som till den Afrikanska 😊) Detta gör mig till en svår ”motståndare”
Det kommer givetvis att ta tid för alla inblandade att våga lita på detta . Särskilt lång tid kommer det att ta för de som väljer att låtsas att jag inte existerar…. men att det osunda tappar i styrka och att allt fler, om än i ”tysthet”…. börjar ifrågasätta den ”rådande ordningen” råder det ingen tvekan om. Alla kommer säkert inte ta sig loss. Min syster kämpa redan hårt för att återta initiativet. Hon har ”löst” många kriser och lyckats hålla ihop ”sin” familj tidigare. Linneas ”förvandling” till Leo, upptäckten att hennes make i flera år haft en annan kvinna och säkert mycket annat jag inte känner till.
Mig kommer hon dock inte att kunna återbörda till ”flocken” inte ens genom att blanda in dig och dina syskon. Så sent som i våras trodde hon sig nog kunna klara även denna kris men nu börjar hon nog inse att det kanske inte går. Min gissning är att hon nu kommer att övergå alltmer till att försöka isolera och baktala mig (det som din mor lyckades så väl med…) Chansen att hon skall få med er alla på det tåget bedömer jag dock som osannolik. Jag har förvisso avståndet emot mig men, till skillnad från ”senast” så vet jag vad jag har att vänta och är väl förberedd.
Eftersom problemen mellan dig och mig mest är symptom på och resultat av manipulation och problem i hela familjen (och jag dessutom inte ens vet om du får och i så fall läser mina mail) så är min plan att oxå publicerar detta brev på http://www.anknytningstrauma.org , en sida/blogg jag driver vars främsta syfte är att att hjälpa mig själv, dig och dina syskon att frigöra er från ”generational trauma”. Generational trauma som har styrt och starkt begränsat mitt liv och som jag därför tyvärr, kom att föra vidare till er.
Att jag nu även skriver om övriga familjen beror på att min syster jobbat ganska hårt för att införliva mig dig och dina syskon i sin (kanske inte helt stabila?) Flock. En åtgärd som faktiskt bidrog till att jag till sist insåg att problematiken är den samma överallt i mina familjer…. För det är jag henne tacksam 🙏😊
Jag kan tänka mig att detta känns jobbigt för dig, liksom bloggen och allt jag skriver nog känns jobbigt för alla inblandade men eftersom öppen kommunikation är det största hotet mot alla former av dolda agendor, vare sig de är medvetna eller ej, så väljer jag nu att inte längre undvika ”elefanten i rummet” (elefanterna…) utan någon ”strategisk” hänsyn adressera, förklara och ge exempel på alla delar av det osunda, givetvis även det jag ”bidragit” med.
I rådande situation är det också viktigt att jag i ”handling” visar det jag påstår mig ha i detta mail, alltså integritet, mod, styrka och stabilitet. Att visa vem jag är på riktigt och att jag går att lita på när jag inte kontrolleras av, eller kan kontrolleras genom…mina gamla överlevnadsstrategier och rädslor. 👊❤️🙏
Familjen 