Kommentar 2025-03-03
Bara det faktum att jag producerar all denna text är i sig ett bevis på att jag lider av Malignant Optimism och försöker undvika att se verkligheten. Än mer pinsamt är att jag nu, 3 månader senare, trots att mycket bara blivit värre, fortfarande klamrar mig fast vid tankar jag skall kunna hjälpa henne.
I denna text finns en hel del begrepp som man inte känner till om man inte fördjupat sig i ämnet narcissm, dessa finns dock beskrivna i följande inlägg och YouTube klipp.
Texten från 8:e december:
I mitt förra inlägg skrev jag om att jag, efter att jag kunnat släppa fokus på min relation till Sverige nu upptäckt gamla mönster i min relation med Rolex. Jag tyckte mig ännu en gång upptäckt att jag ”inte riktigt finns på riktigt….” (för henne) utan bara ”fyller en funktion” genom att radikalt förbättrar hennes ekonomi och spelar en roll som stärker hennes självbild och sociala status. Jag är high value narcisstic supply för Rolex och själv påväg att fastna i the cycle of abuse.…….
Jobbig bekräftelse jag hoppades slippa få…..
Jag upptäckte (som jag skrivit om i tidigare inlägg) tidigt narcissistiska drag hos Rolex som jag valde att bortse från. Jag har sedan upptäckt ytterligare tecken och tendenser, faktiskt så mycket att jag redan, vid ett tillfälle i Juni bad henne lämna hemmet. Det var dock först efter att jag kom tillbaka från ”Sverige” jag orkade undersöka detta lite djupare och det jag då såg var inte roligt. Jag insåg också hur väl de ”fungerat” på mina people pleasing tendenser och svårigheter att sätta gränser och det blev väldigt klart att detta var något jag inte kunde låta fortsätta.
Det är nu snart 3 veckor sedan jag på allvar konfronterade Rolex med det jag tycker är problematiskt i vår relation, inte aggressivt och upprört utan lugnt och sansat med en fråga om vad hon ville ha av mig och vår relation mer än ”bara” hus, hemgift/bröllop och penagar på kontot. Den frågan triggade igång henne rejält, hon blev extremt defensiv, aggressiv, hotfull och näst intill psykotiskt paranoid. Hon levererade ”sanningar” om mig visade förakt och hånskrattade. Frågan svarade hon givetvis inte på utan fokuserade helt på hur jag ställt den, mitt tonläge o s v. Ett rent skolboksexempel på hur en starkt narcisstisk person reagerar på ”obehagliga frågor”. En väldigt tydlig varningssignal. Jag ställde samma fråga i ytterligare ett par dagar utan att få något svar och valde till sist att be henne lämna lägenheten.
Hoppet är det sista som…….
Det kändes bra att ha satt en så tydlig gräns och jag kände mig helt säker på att jag, trots allt, nog var tvungen att avsluta vår relation så smidigt och fort som möjligt. Jag sov bättre än på länge i min ensamhet men sen började jag, inte helt otippat……😂 fundera på om det kanske ändå inte skulle kunna gå att…….🤔 Jag är ju betydligt starkare och tryggare i mig själv än jag varit tidigare. Jag förstår ju vad som händer, jag vill…… ju att det skall fungera och jag har ju satsat (riskerat) en hel del pengar på en framtid ihop (om än inte lika mycket som jag gjorde med Ulla och Foodtrucken…..) Vi hade kommit varandra lite närmare igen och jag skrev det som nu följer (fast väntade med att publicera…..)
Visade hon sitt rätta jag?
Det råder ingen tvekan om att hon har starka narcisstiska försvar och skulle jag följa allmäna råd från självutnämnda narcissistexperter på nätet….. så bör jag genast avsluta, enligt vissa t o m fly för livet…… eftersom hon nu kan bli farlig. Enligt dessa ”experter” har ”masken fallit” och hon visat ”sitt rätta ansikte” fast jag köper tyvärr inte detta utan ser det mera som ett sätt att ”låta narcissisten vinna”, inte genom att lyckas behålla kontrollen men genom att vara så ”stark” kanske t o m farlig….. att ingen vågar utmana dem på allvar. Att kunna skrämma hota är ju utmärkta verktyg för en som vill kontrollera sin omgivning och inget en sådan individ kommer att ge upp så länge det ”fungerar” (ingen faktiskt vågar)
Kanske jag ”bara” triggade en Emotional Flashback hos henne?
Eller triggade jag henne ”bara” in i en emotinal flashback genom att exponera ”förbjudna” sidor hos henne som fick henne att helt tappa kontakten med verkligheten och reagera med ett extrem fight respons? Eftersom jag förstår skillnaden mellan när jag lver i verkligheten eller i en Emotional Flashback så har jag inga problem att förstå att det är samma sak som det som händer henne då något triggar henne, bara att hennes försvar inte är freeze utan extrem fight. Att jag, jobbar med men inte dömer mig själv för min tendens till fawn eller att jag då något/någon triggar en emotional flashback hos mig hamnar i flight och freeze gör att jag inte dömer henne för att hennes försvar mer handlar om en extrem form av Fight. Alltför starka narcisstiska försvar är förvisso problematiska men fight är ju, så länge man inte är helt chanslös, ändå rent generellt en bättre strategi än att bara ge upp och ”spela död”
Kedjereaktion
Jag upptäckte att jag inte hållt mina gränser genom att, mer eller mindre medvetet…. tillåta Rolex försöka kontrollera mig och vår relation och inte insett hur detta i sin tur fick mig att ge upp mina försök att nå henne och emellanåt triggat mig till emotional flashbacks i form av Fligt/Freeze. Jag konfronterade henne med detta genom att ta en sund Fight vilket dock hotade hennes narcisstiska strategi och utlöste en emotional flaschback hos henne som fick henne att inte ”försvinna” som jag gör utan ”förvandlas till ett monster” och nästan helt tappa verklighetskontakten. Detta ledde inte till att jag gav upp (hamnade i Freeze) men väl till att jag ”insåg” att jag nog var tvungen att fly (så försiktigt som möjligt)
Word sallad och ursäkt eller rimlig tolkning?
Jag kan tänka mig att min syster skulle hänför denna förklaring till det hon kallar mina psykologiska spekulationer som hon själv inte är intresseerad av men jag tycker det är en ganska bra förklaring för hur våra gamla överlevnadsstrategier har en tendens att styra och ibland helt ta över kommandot över verkligheten. Word sallad är ett uttryck för ”förklaringar” och svar man ofta får av narcisster (och politiker..) som egentligen bara är ett sätt att undvika att svara.
Förändring eller upprepning?
OK, jag har sett red flags, fått sådana jag sett tidigare bekräftade och även upptäckt nya. Enligt många experter bör jag nu akta mig från att provocera ytterligare utan i stället, för att skydda min mentala hälsa (och mitt liv?) så smidigt som möjligt försöka ta mig ut ur min situation men nä, inte fan skall jag göra det. Jag väljer att tro att jag är starkare än både Rolex försvar och mina egna rädslor och jag är varken intresserad av att leva ensam eller börja om med någon annan, trots att jag här skulle kunna välja och vraka mellan kvinnor som vore beredda på att stå ut med mycket i utbyte mot att ha en vit man.
Som så mycket handlar det om gränser
Gränser är inte ”önskemål” man förhandlar om i utbyte mot att ”få vara med”, inte bli lämnad. De är inte heller regler man sätter upp i syfte att hålla folk på avstånd utan saker som är abslut nödvändiga för att kunna ha sunda intima relationer. Gränser är alltså något man själv måste sätta, vara uppmärksam på, kommunicera och så fort någon regelbundet börjar överskrida, om än bara i små oförargliga mer eller mindre dolda steg…… genast markera.
Jag har upptäckt i vilka lägen jag inte har hållt mina gränser….
Jag har insett på vilka vis jag låtit Rolex överskrida dessa och kommunicerat det med henne. Det gick inte så bra (milt uttryckt…😂) utan krävde krafig markeraing av att jag menar allvar, i form av att jag bad henne lämna lägenheten. Detta kändes som ett steg i rätt rikting och till en början som ”början till slutet”. Jag kunde umgås med tanken på att ge upp relationen utan att känna att det var världens undergång.
Tillnyktring
Över tid så började jag dock känna att jag kanske dömde för hårt, att jag faktiskt låtit saker gå lite för långt och inte markerat tillräckligt tydligt och konsekvent men också att mina, emellanåt ganska frekventa….. Emotional Flashbacks (då jag stänger allt och alla ute) givetivs triggar hennes rädsla att bli övergiven och gör det svårt för henne att lita på mig och därmed aktiverar hennes narcisstiska coping strategies….. Exakt var hennses gränser går och vad hon behöver för att våga känna sig trygg i vår relation är något hon måste komma fram till och kommunicera. Det enda sätt vi båda kan fortsätta att bygga en sund relation och utvecklas tillsammans är genom att inte låta våra osunda coping strategies ”bekräfta” att de fortfarande är våra ”vänner”
Underbart är kort……
I förrgår kändes det riktigt bra och hoppfullt, jag var helt inne på att fortsätta som planerat med hus och annat men då var hon genast (medvetet eller ej?) ”tvungen” att som någon slags vrickat skämt ”påminna” mig om att jag inte skulle känna mig för trygg (narcissistic abuse). Jag sa ifrån dock bara lite halvhjärtat men vaknade sedan på natten med näst intill panik och full insikt om att jag var påväg att fastna i ett väldigt osunt trauma bond.
Nu gäller det, återigen…… min mentala hälsa
Det finns mycket klokt i det jag skrev då jag tyckte mig ha ”nyktrat till” och återigen trodde mig kunna rädda vår relation. Frågan är bara om det är mödan värt och hur långt det går att nå. Denna relation är inte en läkande relation och chanserna att jag skall kunna rädda den genom att sätta gränser är nog väldigt små. Det skulle kräva att jag ständigt var på min vakt, aldrig släppte henne för nära. Den narcissistic supply hon inte skulle få av mig skulle hon skaffa på annat håll, hon många källor för det……. och eftersom jag innebär så stora ekonomiska fördelar så är sannolikheten att hon, förutsatt att jag inte fortsätter utmana henne för mycket, kommer att dumpa mig minimal.
Detta är inte den sorts familje- och kärleksrelation jag begav mig till Afrika för att leva i. Den handlar inte om relationen till mina barn utan är en relation i vilken jag skall kunna fortsätta att läka och orka jobba med densamma. Jag måste nog tyvärr bli lite manipulativ igen. Manipulativ i meningen att inte utmana/konfrontera utan lite grand spela med och försöka avveckla så smidigt som möjligt.
Det känns onekligen lite märkligt att nästan i realtid skriva om det som händer men det gör nog ingen skada för någon, tvärtom. Jag visar mod genom att vara sårbar och inte hävda att allt i mitt nya liv fungerar och jag får möjlighet att ge mer neutrala exempel, alltså sådana som inte handlar om Eva, min syster eller någon annan i familjen.
Samt dessa:
- Kan”Narcissisism” botas? (Kanske i en ny kategori för mina egna tankar o teorier 😉
- Ett inlägg med lite mer om faktorer gör denna situation lite annorlunda och mer utmanande än om det handlat om en nby relation i Sverige
Till sist bara några varnande ”shorts” från Richard Grannon…..
Det finns, som jag nämnt tidigare, otroligt mycket på nätet om narcissism. Mycket är bra men inte allt. En som coachat och delat om detta i snart 15 år och hjälpt mig mycket med att förstå Narcissism på individ/par nivå är Richard Grannon. Här är några korta som anknyter till den situation jag befinner mig i med Rolex.
Familjen 