Att flytta till Afrika var, som många av er nog hört ett antal gånger 😉, ett mycket medvetet, genomtänkt beslut och modigt steg att ta på min resa mot förbättrad mentala hälsa. Jag visste vad jag behövde för att komna vidare, en mentalt mer hälsosam kultur och en kvinna som var motiverad och vågade satsa på en ”seriös” relation.
Världen runt online…….
Efter diverse försök, ”på riktigt” i Sverige, Spanien (inklusive Oslo, Marocko och Skottland) och online i Thailand, Holland, Västindien och Italien….. så ”hamnade” jag på dating-sajten Afro Introduction. En till en början chockartad upplevelse värdig en egen post 😂 men som så småningom via Ghana, Nigeria, Falsterbo, Zambia, Helsingborg och Norrköping så småningom ledde till såväl en resa till Kenya som en kvinna som var motiverad, till och med väldigt motiverad…. Inför min resa till Kenya hade jag kontakt med flera kvinnor men Rolex insisterade på att jag skulle komma raka vägen till henne….
Avståndet fick mig att inse hur hårt jag satt fast i det gamla
Det var först i samband med att jag återvände hem från mitt första 3 månader långa besök i början av 2023, jag insåg hur viktig det var att också komma bort från och befria mig från osunda relationer till samtliga i min familj och andra i min omgivning. Från maj 2023 då jag kommit åter till Sverige, under de 6 månaderna jag då var i Sverige, det följande året i Kenya, mina 3 veckor i Indien och mina dryga 4 veckors ”besök i hemlandet” i Oktober har jag, som alla direkt berörda vet, varit väldigt fokuserad på att ”hantera” min relation med Sverige.
Sverigebesöket, inte bara negativa bekräftelser……
Mitt senaste besök i Sverige handlade till 99% om relationer till såväl olika delar av familjen som till vänner (?) och till landet som sådant. Det tog en månad men jag lämnade med en ganska klar bild av vad och vilka människor som motiverar mig att behålla kontakten, respektive vad och vilka som det är dags att släppa alla förhoppningar kring. Utöver mina egna barn så har jag låtit var och en själva visa hur intresserade de är. Något som reducerat skaran till en knapp handfull, däribland faktiskt några ganska otippade🤗 och en nära släkting som kämpar hårt för att behålla kontakten, sin image och sin position i familjen….😉 I detta inlägg: Mitt Sverigebesök 2024 kan du du läsa mer om detta.
Hemkomsten (till Afrika🤗)
Jag lämnade Sverige med en känsla av klarhet, styrka och hopp och det finns nu väldigt lite i min relation till Sverige som kan ”få mig på fall”. Min första känsla var verkligen att komma hem men ändå föll jag ganska snart. Ett fall jag inte längre kunde förklara (skylla på….) som något som bara handlade om min relation till Sverige utan jag var tvungen att se på vad i mitt nya liv som förmåde få mig att falla ned i gamla känslor av självhat och hjälplöshet. Det blev ganska snart väldigt tydligt vad som pågick och ganska länge pågått. Ständiga mer eller mindre subtil invalidations från en partner med starkt narcisstisk a försvar och kontrollbehov.
Jag fokuserade på det viktigaste
Jag såg tidigt s k ”Red Flags” hos Rolex t o m väldigt tidigt och har fortsatt se sådana under resans gång men trott mig kunna hantera dessa och kanske t o m hjälpa henne att våga släppa taget. Malignant optimism……. säkert en kombination av mina insikter i problematiken och egna osunda survival strategies som får mig att vilja rädda och nöja mig med ”breadcrumbs” men också ett visst mått av ”manipulation” från min sida. I ett nytt land och väldigt annorlunda kultur behövde jag helt enkelt någon att lita på som var villig att stå ut med mitt instabila ”mående” (oavsett eventuella dolda/omedvetna motiv)
Vem mainipulerar vem?
Som jag beskrivit i mitt förra inlägg så börjar varje narcisstisk relation nästan alltid med en idealiseringsfas (förälskelse/love bombing). Denna är ofta passionerad och starkt sexuell. Så var det dock inte med Rolex, det var ingen direkt förälskelse utan mer ett medvetet beslut från bådas sida om att skapa en relation men den innehöll definitivt en ”love bombing”-fas. En fas som eftersom jag återvände till Sverige redan efter tre månader kom att hålla ganska länge. Jag vill inte påstå att jag utnyttjade denna fas medvetet men den hjälpte mig definitvt såväl i min strävan att befria mig från mitt förflutna som i byggandet av min relation med ”Afrika”.
Afrika först
Jag har många gånger fokuserat allt på en hastig och stark förälskelse men denna gången så var önskan att kunna leva i en mer mentalt hälsosam kultur faktiskt en viktigare del än att hitta ”den rätta”. Ett klokt och moget val jag vill påstå tyder på mognad och att jag, trots regelbundna bakslag (”emotional flashbacks”) ändå nått rätt långt.
Afrika har inte gjort mig besviken
Som vit bland fattiga människor i detta land får jag ”oförtjänt” mycket ”kärlek” och uppmärksamhet. Det är nästan lite fusk…. fast det är ömsesidigt, jag ger tillbaka, tar ofta själv initiativ till att hälsa och eftersom ”alla” vill hälsa och många prata så innebär det faktiskt att jag som individ ger betydligt mer än någon av alla som jag interagerar med. Fusk? Det stiger mig inte åt huvudet, får mig inte att tro att jag är speciell, mer värd eller högre i någon slags hierarki, tvärtom känner jag mig tacksam för det vänliga bemötande jag får. Det får mig, till skillnad från livet i Karlebo, då att känna mig fysiskt välkommen och sedd. Jag behöver inte tvivla på att jag finns på riktigt och det blir svårare att ”fastna i huvudet” (mer på temat att finnas på riktigt: I rymden kan ingen höra dig skrika)
Death by a thousand papercuts
Det jag inte varit uppmärksam på förrän jag kom åter från Sverige är mängden av små ”negativa påminnelser” och avvisanden Rolex, faktiskt ganska länge har levererat och hur stark destruktiv effekt de, trots all positiv energi jag får och ger såväl utanför hemmet som i min relation med barnen, ändå har på både min och familjen mentala hälsa. Ser man det ur perspektivet jag delar i mitt inlägg om ”the narcisstic abuse cycle” Förälskelsen går över…… Så har jag faktiskt varit i ”devaluation phase” ganska länge. Det kvittar vad jag gör, det är aldrig bra nog.
Jag kan inte längre blunda
Insikten kring de tusen ”små nålsticken”, saker jag såg redan tidigt och en del rätt extrema saker som visat sig och hänt de senaste månaderna, ihop med att jag inte längre är så upptagen av min relation med ”Sverige” gör det omöjligt för mig att fortsätta blunda. Roelx har väldigt starka narcisstiska försvara och manipulativa tendenser som jag måste sätta väldigt tydliga gränser mot.
Jag har börjat……
och det har tyvärr ännu bara bekräftat ”diagnosen”. Jag vill verkligen inte ”få rätt”. Jag vill ha en familj, Rolex har många goda sidor, jag älskar tjejerna, vi har en bra relation och de behöver en stark och kärlkesfull far. Frågan är hur jag skall kunna vara det ihop med en kvinna som är helt beroende av att kontrollera vår relation och som visar väldigt obehagliga sidor då hon inte får som hon vill. Är hon bortom ”räddning”? Orkar jag stå så stark emot hennes negativa signaler och aggressiva attacker?
Real time update
Förrra fredagen bad jag Rolex lämna lägenheten. Hon tog då flickorna till mormor och morfar (dit de skulle fast inte redan nu) och höll sig sedan själv borta i en vecka. Hon är tillbaka sedan 4 dagar. Vi har inte kommit närmare varandra och jag kämpar för att inte ge upp mig själv till förmån för att försöka rädda relationen (inte bli ensam, behöva ta itu med allt ekonomiskt, behöva skicka familjen ”dit det kom ifrån”) Jag försöker vara vuxen med en person som nu beter sig allt annat än vuxet och inte är beredd att ta något som helst ansvar för sin del i problemen.
Fy fan…..
…rent ut sagt men jag är stark och inte så isolerad och utlämnad åt henne som jag tidigare varit (och Rolex skulle föredra att jag ännu var…..) Trots att min situation denna gång ur mångs synvinklar är mer utsatt än någonsin och att det dessutom finns barn inblandade som jag bryr mig om så tror jag, tack vare kunskap, rikligt med surt förvärvade erfarenheter….. och det målmedvetna arbete jag gjort med mig själv de senaste 7 åren, ändå att ja kommer att ta mig ur detta ganska lätt och som alltid lite starkare och ännu lite visare 🙏 Mitt arbete med bryta mig loss från osunda band till familjen (där allting började och sedan, via olika konstellationer, har hållts vid liv) har varit ett viktigt ”sista” steg i detta.
I nästa inlägg kommer jag sannolikt att redogöra för alla Red Flags jag inte längre kan blunda för, vad som gör denna relation/situation lite mer komplicerad än om det varit en relation i Sverige, hur jag planerar att gå vidare och hur jag tror det kommer att gå.
Familjen 