Det tredje F av de fyra, Freeze, beskrev jag ganska väl redan i #4 ”Det som inte hände” i avsnittet under rubriken Freeze or Fight i dess mest primitiva form. Eftersom denna strategi går ut på att inte vara aktiv utan i princip handlar om att stänga ned för att överleva tills ”räddning anländer” eller ”faran är över” så kan den aldrig ”utvecklas”. Man kan se det som en ren reaktion på utlöst larm, mer korekt är dock att se det som ett val som vårt nervsytem gör då det upplever livsfara utan att konsultera, eller ens informera ”kontoret” (vårt medvetande). En sista utväg då inget annat fungerar, en reaktion som gör oss fysiskt och psykiskt oförmögna att agera. En reaktion som, då vi utvecklat den för att överleva en otrygg relation vi behövde för vår överlevnad tenderar att hålla oss kvar i osunda relationer, inte ställa krav, inte sätta gränser och inte lämna utan att ha ”ett bättre alternativ”…. Ett alternativ som dock ofta bara blir början på en ny ”cycle of abuse”. Ett ämne för kommande inlägg om mer ”utvecklade” varianter av Coping Strategies.
Du rasar, eller sjunker lååångsamt……
Något i dig och din relation till omgivningen har, långsamt eller plötsligt, utlöst en reaktion som du en gång tvingats utveckla för att överleva/hantera stress i en otrygg omgivning. Din reaktion, vare sig den kommer plötsligt som en Emotional Flashback, eller långsamt som ett resultat av att du ”upprätthållt ställningarna” alltför länge (depression, utmattningssyndrom), är en signal att något i din relation med omvärlden och dig själv behöver förändras. Något som sannolikt innebär att du även behöver ändra ditt beteende och kanske hela din livssitutation.
Börja inte slå på dig själv
Döm inte dig själv för att din kropp säger ifrån! Den gör det i syfte att skydda dig från ett upplevt hot som en gång var verkligt eller som ett resultat av att du inte längre orkar upprätthålla din mer utvecklade former av Coping Stratgegies som Golden Child, People Pleaser.
Tro inte på de negativa tankar om dig själv din reaktion/depression aktiverar. Dessa är inte dina vänner, de är kritiska, krävande ”röster” som du försöker slippa höra genom att alltid vara duktig, leva upp till din roll i familjen. Rösterna har sitt ursprung i att du ofta påhejat av din omgivning la skulden på dig för att du inte var bra nog på att anpassa dig till deras behov och begränsingar. Det var logiskt då du ännu var helt beroende av dem. Det är inte logiskt när du är en vuxen människa som (åtminstone rent teoretiskt….) kan ta ansvar för ditt liv och välja ditt ”umgänge”. ”Rösterna” var dina vänner men är nu dina fiender.
Pressa dig inte att så fort som möjligt komma tillbaka till ditt ”vanliga” jag, det var ju hen som gjorde att du blev ”sjuk”. Du behöver en time out och du behöver fundera över vad i din normala verklighet och ditt ”friska” jag och dess relationer till omvärlden och dig själv som gjorde dig sjuk. Med ”frisk” syftar jag här på när din Coping Strategi åtminstone ”fungerar” någorlunda bra.
Döda inte budbäraren
Försök inte till varje pris fly från din ångeset, vare sig med mediciner eller alkohol/droger. Försök stället att, så långt du kan, stanna kvar i känslan din kropp och lyssna på vad den försöker säga dig i stället för de mer högljudda ”rösterna i ditt huvud”. Detta är långt ifrån lätt och ännu svårare blir det när din omgivning mer eller mindre aktivt och öppet, motarbetar förändring. Att våga möta, undersöka och stanna kvar i smärtan (din kropp) är dock det enda som kan läka orsaken inte bara finna mer eller mindre effektiva sätt att lindra/eliminera symptom.
Ansvaret är ditt (mitt)
Du är inte är ansvarig för ditt sätt att reagera när du triggas men det är för den skulle inte heller omgivningens ansvar att vare sig till varje pris undvika att trigga eller rädda dig. Detta är en narcisstisk ”lösning”…… Ingen skall behöva gå på äggskal runt dig och att bli sedd som offer är inte något som hjälper dig. Som vuxen har du det fulla ansvaret för att förstå och försöka förändra dina osunda överlevnadsstrategier, tillsammans med din omgivning. Drömmen om att någon utifrån skall komma till din ”undsättning” och befriar dig från all smärta och ansvar är en infantil romantisk fantasi som tyvärr odlas i vår kultur. Det hände inte då det borde ha gjort det ( i din relation med din Mor) och kommer definitivt inte att hända nu när du är vuxen. Betydligt mer troligt är att omgivningen kommer att fortsätta dra nytta av att du inte kan säga nej och att du kommer du kommer att attrahera lika ”anknytningsstörda” människor som du själv med mer ”utvecklade” former av Fight som Coping Strategy, särskilt i nära relationer. Dessa kommer definitivt inte att rädda dig utan tvärtom göra vad de kan för att kontrollera dig så att du inte överger dem efter som detta är deras default Coping Strategy
To be continued…….. 👊❤️🙏
Familjen 