Maktmissbruk
Fight handlar om agency, att agera aktivt för att förändra sin situation. För ett spädbarn innebär det att skrika och hoppas moderna förmår att förstå orsaken till och minska den stress man känner men givetvis inte ensam kan lindra. Fight är, så länge den handlar om att agera och ta ansvar, eller försvara sig och de sina mot verkliga hot givetvis det rätta sättet ”att vara människa”. I koppling till Attachment Trauma kan det dock leda till att vi över tid utvecklar en Coping Strategy som bygger på dominans, konkurrens och kontroll av omgivningen. Denna hierarki åstadkoms och upprätthålls via manipulation, så kallade härskartekninker (mer eller minder omedvetna?). Detta gäller särskilt partner och barn, om sådana finns men även övriga i den närmaste kretsen och så långt som möjligt alla våra relationer.
Bilden vår mor förmådde se
Vi blir i grunden alla, på gott och ont, den vår mor förmådde se. Den person hon kände sig trygg med och kunde möta (själv ville vara…..). Detta blir också den person vi känner oss trygga med att ”vara” (vår självbild). Har vår mor stora begränsningar i detta utvecklar vi starka narcisstiska försvar kring vilka vi ”är”. Min syter hänvisade för många år sedan, långt innan jag ens tänkt en tanke i dessa banor, till vår mors bild av vilka vi tre syskon var: ”Mats är alltid bäst, Kristina är den kloka och Jan är det synd om” Klockrent! Så var det men en typ av syn på roller i dysfunktionella familjer hon (min syster) nu helt verkar ha övergett……..🤔
Starka narcisstiska försvar av självbilden har vi alla som växt upp i en dysfunktionell ”narcisstiskt organsierad” familj. De är dock starkare ju högre upp i hierarkin vi befinner oss, ju mer vi har att ”förlora”. Det är detta som gör att det finns fog för att hävda att det är ”syndabocken” (the scapegoat, det svarta fåret) som är mest mentalt frisk i en dysfunktionell familj, även om denne har mest symptom på familjens menala ohälsa……
Familjen 