Helt rätt, jag är inte skyldig att upprätthålla några relationer med vuxna människor, särskilt inte sådana som är villkorade, inte ens med mina barn.
Det enda jag är skyldig mina barn (och mig själv…) är att fortsätta det jag ”håller på med”, att fortsätta min väg mot att bli den starka, stabile, närvarande man/far (morfar 🤗) jag själv inte hade och själv inte förmådde vara.
Jag är skyldig att
- Fortsätta visa vem jag är
- Fortsätta stå upp för mig själv
- Fortsätta dela min historia, mina insikter, och kunskaper/visdom som hjälpt mig
- Fortsätta erkänna och bättre förstå min del i det som varit och ännu är
- Att fortsätta göra detta efter bästa förmåga så länge jag lever.
Kryptonit
Gentemot er i min övriga familj är jag inte skyldig någonting, inte ens att låta er ta del av dessa funderingar. Skälen till att jag ”låter er vara med” är för att ni är såväl en del av problemen som lösningen, oavsett om ni väljer att stanna kvar eller vågar börja ifrågasätta.
Familjen 