Blir du upprörd, ledsen, förvirrad?

Har DU 🫵 investerat väldigt mycket i övertygelsen att DU 🫵 är ”mentalt frisk” medan jag lider av ”mental sjukdom”? Känns det nästan outhärdligt att se delningar som tyder på att jag inte alls ”förlorat” och fått ett sämre liv efter att jag ”lämnat” familjen, trots att familjen, åtmnstone ”offentligt” är 100% lojal med dig? Kanske du inte alls förstår det psykologiska begreppet ”gränser”? Alltså det som sätter en tydlig gräns mellan var du slutar och jag/andra familjemedlemmar börjar…..
Svarar du ja på någon av dessa frågor är min starka rekommendation: Att du genast loggar ut från alla forum där jag delar. Vill du ändå ha viss koll kan du säkert anlita någon som bevakar åt dig😉
Är Dissonansen du känner jobbig men hanterbar?

Känner du ”bara” obehag, viss förvirring och kanske lite rädsla, men inte så starkt att du genast måste stänga ner/blockera, är min rekommendation: ”Ta det I din egen takt när du känner att du vill och orkar.”
Är du redan på väg ut ur dimman?

Känner du ett hanterbart obehag och lite sund skepsis men någonstans ändå känner dig övertygad om att jag åtminstone inte är hela problemet är jag säker på att du är fullt kapabel att själv avgöra när var och vad du vill ta del av 🦁 Har du kommit så långt att du mest behöver någon ”utomstående” att resonera med som du inte behöver föklara dig för så är du välkommen att kontakta mig privat, eller komma förbi en sväng 😉 Du är nog då också medveten att det kan vara knepigt att resonera kring detta med andra familjemedlemmar fast det faktum att jag börjat prata öppet kan nog göra det mindre känsligt…..
Disclaimer
Jag påstår inte att det jag skrivit och kan komma att skriva är SANNINGEN. Den är det andra i familjerna som har mer koll på än jag😉. Det är bara mina upplevelser, mina kunskaper, insikter, förståelse och ”lösningar”. Saker jag helt fräckt, utan vare sig bevis eller utbildning, bara påstår är sanna för mig.
Detta gäller även allt jag skriver om hur jag tagit mig ut. Vi må komma från samma eller närstående familjer men det innebär inte att vi varken har samma upplevelser, samma bild av verkligheten eller samma ”Coping Startegies”. Ett av de säkraste kännetecknen för dysfunktionella ”narcisstiskt” organiserade familjer är att alla behandlas oilka, fyller olika funktioner och ofta inte litar på någon (inklusive sig själva, sina egna upplevelser och omdöme.) Mer om detta fommer i framtida poster, säkert också i form av små klipp och ”quotes” i WhatsApp
Du måste inte flytta till Afrika 😉
Min flytt till Afrika är det klokaste och m odigaste jag någonsin gjort. Det var ett beslut jag tod efter att jag inte lyckats finna det jag behövde på hemmaplan. Vare sig tillräckligt mycket allmän ”friendly human interaction” eller en stabil nära någorlunda sund relation. På instagram hade jag vänner som ”förstod mig” (vad jag kommer ifrån, vilka krafter jag har emot mig, vad som krävs för förändring ) men ingen IRL.
Hamnar du (jag tänker då främst på någon i famijen) i ett läge då du börjar ifrågasätta saker så har du åtminstone en person som du inte behöver förklara så mycket kring det dysfunktionella för, dessutom en insider…. 😊 När det gäller vilken som är rätt väg som är rätt för dig är det dock något där andra på sin höjd kan ge input och inspiration.
Nu låter vi Josh få repetera och utveckla detta vidare.
Testamente
Skälet till att jag jag använt en bild på ett Testamente till denna post är för att jag förstår att det inte är säkert att alla är redo att ge sig in i detta medan jag ännu lever (om ens någonsin….) Jag menar det har nu gått 17 år sedan jag lämnade Eva. Felica har jag en del kontakt med sedan ett par år (möjligen ”tack vare” min syster….) Manne klarar inte av att ha någon som helst form av egen kontakt/kommunikation med mig. Gustav bröt som bekant aldrig men han spelar fortfarande med i ”Andersonnska Laget”, faktiskt en ganska viktig roll (opps nu har jag mer att förklara i framtida inlägg…..)
Ingen av oss vet ju när vi vår tid är ute men räknar vi yttterligare 17 år innan så är jag, om jag ännu lever….. 79 år. Ligger min historia, mina kuskaper och insikter, tillgänglig att läsa anonymt på nätet så ger det ju en möjlighet att närma sig mina tankar precis hur sakta och diskret man önskar, vare sig det innebär att starta idag eller 20 år efter att jag dött, en möjlighet som jag önskar jag fått med min pappa.