Sektledaren i Kanotklubben

Reviderad med små ändringar 2024-05-18

Detta berättelse handlar om saker som utspelade sig i Kalmar i slutet av 90-talet. Jag var då 35 år och hade återupptagit min gamla hobby forspaddling. Jag hade startat en sektion inom friluftsfrämjandet i den lilla staden Nybro där jag bodde och hade bla a ordnat myckdet uppskattade eskimåsvängs-övningar i det lokala badhuset.

Bakrund

Jag hade själv börjat paddla vanlig kajak redan som 15-åring (1977) i den något större staden Kalmar, 3 mil från Nybro. Då jag började var denna klubb precis påväg att återuppväckas efter att ha fört en lång slumrande tillvaror efter storhetstiden på 40-50-talet, en stothetstid orsakad av Gert Fredriksons OS-guld i K1,10 000 m vid olympiaden i london 1948. En av de som då var med i klubben var en man som kanske då var runt 25 (?) vi kan kalla honom ”Bert”, en person som då förde en ganska anonym tillvaro i föreningen och dess utrymmen……

Jag blev aktiv i såväl vatten som styrelse. Mitt liv i denna klubb blev dock ganska kortlivat då jag flyttade från stan reste till Asien och dessutom upptäckte forspaddlingen 🙂 Klubben klarade sig dock utmärkt utan mig 🙂 De kom igång och utvecklades rejält, de byggden upp en ambitiös ungdomsverksamhet, flyttad och byggde nya fin anläggning med kluubblokal, omklädningsrum, duschar, bastu och utrymmen för förvaring av säkert 100 kajaker. Bert, var inte så intresserad av ungdoms och tävlingsverksamhet men han följde givevis med.

En chans att skapa sig en ohotad position

Vid denna tid hade kajakpaddling som friluftsverksamhet börjat växa och här såg ”Bert”sin chans” och startade en havssektion i klubben. Denna utecklades snabbt till en sektion som levde helt sitt eget liv. De såg sig själva som lite ”för mer” än övriga verksamhet och ”Bert ”var dess aldrig ifrågasatte ledare och Guru. De deltog inte i föreningens Ungdomsverksamhet eller dess årliga stora arrangemang med drakbåstävlingar för företag men hade givetvis stor nytta av alla de möjligheter och bidrag som en stark ungdomsversksamhet, och detta drakbåtsarrangemang genererade.

Åter bland vänner (?)

Då jag återupptog mitt paddlande återupplivade jag också kontakten med mina gamla vänner i Kalmar Kanotklubb. Många av dessa var engagerade i den allmäna verksamheten, styrelser, drakbåtsarrangemang och ungdomsverksamhet. Forspaddlingen, som sedan 20 års-åldern varit min grej hade dock mer gemsamt med havspaddling, åtminstone rent tekniskt teoretiskt….. Jag språkade därför en del med ”Bert” om detta, vilket han uppskattade…

Bassänglek för ”kreti och pleti….”

Det började bli vinter och klubben skulle arrangera sin årliga familjedag i Simhallen. Kul, tyckte jag, här hade jag ju en möjlighet att bidra med något positivt som alla kunde ta del av, något jag själv älskade. Jag föreslog att jag skulle ta med ett par forskajaker och ordna med eskimåsvängsträning, något som inte är möjligt i racingkajaker. (däremot i Havskajaker även om det där av många, däribland Bert… anses som något mycket exklusivt……) Klubben tyckte det lät som en utmärkt idé och det hela skulle ske om bara nån månad. Bert fick i det närmaste panik, men det hade varken jag eller någon annan en aning om…..

Kognitiv Dissonans

Någon dryg vecka före evenemanget tog jag kontakt med personalen i simhallen för att komma överens om hur och när jag skulle kunna ta dit kajakerna men möttes då bara av vaga undvikande svar. Exakt vad som hände där minns jag inte bara att jag kände mig otroligt förvirrad, var jag plötsligt inte välkommen? Det var ju bestämt sedan veckor. Vad hade hänt?

Ansvarigt agerande för att hantera uppstådd Kognitiv Dissonans

Detta begrepp hade jag då ingen kunskap om, jag kände bara att något var väldigt fel. Nu kan jag dock se att männsikor i ansvariga positioner vidtog konstruktiva (modiga) åtgärder för att reda ut det hela .

Efter mitt förtvivlade försök att komma överens om det praktiska med personalen tog någon därifrån kontakt med föreningens ordförande i syfte att förhöra sig om vem jag var och berätta vad dom hört av Bert, den som annars var den ende i klubben som, för sina medlemmar ordnade Eskimåsvängskurser i simhallen. Kurser som nästan varje år gav upphov till helsidesreportage i lokaltidningen……

Kränkande revirintrång som skapade panik

Plötsligt ämnade jag helt ”repektlöst” genom att komma dragande med små fåniga plastkajaker och lära ut eskimåsväng åt kreti och pleti…. Kränka hans tidigare så ohotade och exklusiva revis. Nä detta var han tvungen att till varje pris stoppa och han hade inte 2½ år på sig utan snarare 2½ vecka…..

Lögner

Personen som ringde föreningens ordförande berättade att ”Bert” påstått att jag var en opållitlig och ansvarslös person, att vi med våra kajaker skulle föröstöra kaklet i bassängen (våra korta i mjuk plast men inte hans långa i hård komposit??) Han berättade också att jag hade haft liknande aktiviteter i simhallen i Nybro men att jag där blivit portförbjuden.
Fullständigt desperat ljög han om ALLT (helt säkert lögner han ävem själv trodde på) och var så jävla dum/desperat att han trodde sig kunna komma undan t o m med lögner om badhuset i grannstaden bara 3 mil bort.

Detta beskriver ganska väl hur långt en narcissisit kan gå när någon/något plötsligt akut hotar bilden han själv och hans trogna supporters har av verkligheten och hans unika kuskaper/position.

Ordförande visade stake

Ordföranden, var chockad och insåg att detta var något han måste ta tag i omgående. Det inträffade var inte helt förvånande men nu så uppenbart att det inte gick att förneka av någon. Han utlyste omgående ett extra styrelsemöte dit vi båda jag och och ”Bert” kallades. Ordföranden berättade där vad personalen på simhallen hade berättat och den iformation han fått från Simhallen i Nybro. Jag fick berättade vad jag upplevt och Bert fick givetivs oxå ge sin version. Han hade dock inte mycklet att säga…. Han insåg att han ”förlorat” och var säkert upptagen med att fundera kring hur han skulle minimera skadan bland sina ”trogna”. Ordföraden med styrelsens enhälliga stöd, klargjorde sedan att det Bert gjort var att aktivt och dessutom med hjälp av rena lögner till utomstående motarbeta sin egen förenings verskamhet, något som enligt stadgarna gav underlag till uteslutning. Detta ämnade han inte föreslå denna gång men han gjorde helt klart att om detta upprepades så skulle han bli omedelbart utesluten.

Rädda vad som räddas kan……

Så otroligt förnedrande….. Bert höll på att spricka som ett Troll när solen stiger, men eftersom han var i ett sånt totalt underläge på mötet så lyckades han hålla sin narcissistiska vrede under kontroll. Att stanna kvar i klubben efter detta var dock nu fullständigt otänkbart och mycket riktigt, det tog inte mer än två dagar förrän han och hans allra trognaste anhängare hade lämnat föreningen och i stället bildat en sektion i en närliggande seglarklubb (Kaparna på Svensknabben) En lösning som endast erbjöd ett lämpligt utrymme för förvaring av långa ”fina” havskajaker…… men som gav hans Ego möjlighet att bli ytterligare förödmjukat… Alla havspaddlare följde inte med över men de allra ”trognaste” gjorde det och försvarade dessutom sin ”stackars” ledare som så oförskyllt blivit kränkt.

Accidentally becoming a Hero……

Efter mötet och Berts dramatiska sorti från föreningen fick jag tack-mail från folk i styrelsen för att jag äntligen ”hjälpt” dem att bli av med honom. Han hade i alla år skapat mycket obehag i föreningen men alltid skyddsats av sin lilla trogna skara och inte gjort något som var tillräckligt graverande för att ens kunna påpekas och än mer ge skäl till en varning om uteslutning. Inte förrän det blev lite för bråttom att bevara hans unika ställning som Eskimo Rool Master…. Jag blev en hjälte genom att ha blivit ett ”offer” Den verkliga hjälten var dock ordföranden med styrelsen som vågade öppet ställa mannen till svars för sina handlingar.

Början på en lång väg mot insikt…..

Tilläggas kan att det fanns en stark personer i styrelsen som redan tidigare sökt information/förståelse för var problemet kring denne man kunde handla om. Det var genom henne, bl a lite information kring mannens sjuka familjrelationer (första fru och son påstods ha flytt till USA varav han blivit ihop med lillasystern…..) jag för första gången kom i kontakt med begreppet narcissist men det skulle komma att ta ytterligare 20 år innan jag helt kom att förstå vad det handlade om, hur jag fötts in i det och själv varit en del av problemet, kanske inte så ofta…… som en flying monkey eller…..? Sällan som ”top dog” men definitivt som en ”enabeler” (medberoende) om än i oförstånd. De mer ”familjära” delarn i detta är dock ämnen för kommande inlägg.

I alltifrån familjer till företag, politik, t o m kulturer

Narcissism finns på alla nivåer av mänskliga relationer. Eftersom det handlar om psykologiska försvarsmekaninsmer hos såväl ”förövare” som ”offer” (förövaren are weaponising our deepest fears and wounds) kan det för många vara svårt att upptäcka/erkänna. För den som verkligen har sett och förstått är det dock omöjligt att inte se det.

Så förutsägbart och tydligt

Öppenhet och exponering eller bara öppna samtal i allmänhet är något ”narcisstiskt fostrade” människor INTE gillar, vare sig de agerar som förövare eller enablers. ”Flying Monkeys (nyttiga idioter) eller passiva tysta/rädda. Att se detta utifrån eller än värre upptäcka det i sig själv och sin egen grupp/familj är en viktig signal att något är väldigt fel och inte vad det utgör sig för att vara. Det kan handla om beskrivningen av familjen, som helhet eller på individnivå, men också om den ”allmäna debatten” i samhället, vad som är ”politiskt korrekt”, vilka ”sannigar” som råder och vilka som, för att ”skydda demokratin” (makten)…..måste tystas och utestängas.

Samtliga ”tekniker” starkt narcissistiska människlor använder för att kontrolllera sin omgivning och självbild är, för den som knäckt koden/brutit sig ut också skrattretande allmäna. Människor med starka narcissistiska försvar är, trots sin önskan/känsla av att vara unika, extremt förutsägbara. För den som förstått räcker det långt att bara lyssna på vad de säger, även då de känner ”sig trygga” ( i kontroll över sin omgivning). När den kognitiva dissonanens av något skäl blir alltför outhärdlig blir det än tydligare. Det gäller, om än i skiftande grad, för såväl ”narcissisten” som för dennes enablers, vare sig de agerar som aggressiva försvarare eller är mer passiva ”by standers”.